Du kanske missförstår något kort för att du inte vet vad det betyder. Men du har lärt dig minst ett språk, antagligen svenska eftersom du läser detta. Men jag skulle inte bli förvånad om du kan några ord engelska, eller tyska eller franska, spanska eller kanske till och med ryska? Om inte annat kan du säkert säga – jag älskar dig på flera språk, eller kan ja och nej, eller någon svordom. På samma sätt så kanske du förstår något kort i alla fall en av innebörden i det kortet för varje kort har flera nyanser, helt beroende på personen och frågan (även om den inte är uttalad).

Om du är ny inom Tarot, se utmaningen i att lära dig ett nytt språk om det är så att du vill lära dig själv. Men du behöver inte kunna språket, en tolkning kan du se som en översättning där jag är tolken.

Om du tycker att du kan tolka Tarot, se då möjligheten att utveckla mer kunskap för att skapa mer avancerade meningar. Men texten är inte skriven för att du ska lära dig att tolka Tarot utan för att du ska förstå dig själv, skapa bättre förutsättningar i ditt liv då vägledningen finns via korten.

Men vad är då Tarot? Det är 78 symboliska bilder, nycklar till olika ageranden, upplevelser, befästande och tankar som är kopplat samman med din själ. Det finns otroligt många lekar, det som skiljer dem åt är konstnären, skaparens intressen, bildseende och motiven baserat på den personens uppfattning. Det finns en grundmening med alla Tarotkortlekar – Att förmedla ett budskap, om vem du är, var du är på väg, vad du skapar, vad du känner, i vad du är trygg i, vad din reaktion blir och själens utveckling av allt det sammantaget.

Tarot är ett verktyg, ungefär som en bagare använder en kavel kan du använda ett verktyg för att tolka dina energier och dina mönster. Ingen vet var allt började, vem skapade den första Tarotleken och varför? På vilken plats i världen startade det, vilken lära, vilken kunskap ligger bakom? Det finns en lek på ett museum ifrån 1300-talet i Frankrike och vi vet att förr i tiden, omkring den tiden så var det vanligt att en konstnär kom hem till (den rika) familjen och målade en Tarotlek. För den familjen som önskade sin lek blev de målade på den svit som kallas Bägare, som i en vanlig spelkortlek blivit Hjärter.

Det finns en logik i det, familjen av hjärtat som blivit bägare på en Tarotlek fast allt som har med vätska att göra är en symbol för våra känslor. Men tänkte de så på den tiden? På den tiden var det inte lika lätt att kommunicera som det är idag, 10 mil kunde ta några dagar medan det idag kan ta strax under en timme med bil (men bör ta lite längre tid).

Vår spelkortlek kommer ifrån Tarotleken men i samband med att folk började dödas för att de höll på med det ockulta ändras leken. Stavar blev klöver, bägare blev hjärter, mynt blev ruter och svärd blev spader. Sedan plockades hela stora Arkanan (22 kort om själen) bort samt en Page i varje svit. Ifrån det skapades ett kortspel som heter Tarok, som spelas än idag.

Men har det någon betydelse var det startade och varför? För en del ja, för en del som mig inte alls. Men jag har ändå en teori som jag själv har skapat utifrån min känsla och upplevelse med korten genom åren, för jag ser en djupare mening med dem.

För mig har Tarot funnits innan papprets tid, för rent logiskt fanns det inga Tarotkort förrän pappret skapades. Innan dess ritade de på andra saker, som grottmålningar eller hieroglyfer på ark. Jag är helt övertygad om att symboler även skapades på stenar, till och med kristaller eller som i vår kultur via runstenar. Människan har i alla tider försökt att få ner bilder på något för att skapa ett minne. Klart att Tarot är andligt, urgammalt och i min värld även det som kallas Akashakrönikan.

Akashakrönikan= Livets bok. Den bok där alla människors historia finns nedskriven enligt nyandligt tänkande, som om du skulle tänka dig en gigantisk hårddisk eller en dvd som rymmer ALLT. Alla människor och alla händelser och det i olika varianter. Det finns så många olika teorier och läror, det är som med bibeln. Det finns olika religioner som alla har minst en Gud som när vi plockar ner det har samma budskap. Sedan tolkar vi det olika och människor genom århund…tusenden även använt det som ett hot för att styra folk.

Vi människor har något som kallas fria viljan och den består av att skapa balans mellan det som vi kallar ont och gott. Det är troligen inte alltid som du gör något som kallas rätt, och du kan vara snar till att döma även dig själv när du upplever att du gör något som kallas fel. Men vad är rätt och fel? Det finns de som säger att du ska göra mot andra som du önskar att de ska göra mot dig. Men håller det talesättet. Vi har olika kulturer, för att se på något som är rätt i ett land och fel i ett annat så behöver vi bara tänka på att de äter hundar i Kina. Något som är helt orimligt i vårt land. Våra kulturer och gamla läror, skrämselpropaganda präglar vad som är rätt och fel.

För mig personligen är det rätt lätt att hålla mig till vad jag upplever är rätt och fel, som jag ändå inte tror existerar eftersom vi alla har olika bakgrunder, värderingar samt upplevelser som vi söker. Men jag tror på individen, och individens rätt och ansvar. För mig innebär det att jag inte får döda någon annan, men försvara mig. Att jag inte får stjäla av någon annan och ta ansvar för mitt eget liv.

Idag har vi ett samhälle där vi kanske i brist på en stark tro har skapat en ”Gud”, det vill säga staten som ska ta ansvar för oss. Vi behöver inte ta ansvar för oss själva, vi förväntar oss att vår ”Gud” ska göra det och tala om för oss vad som är rätt och fel. Kanske därför vi behöver så mycket elände för att själva se hur det går när ingen av oss tar ansvar.

De som tar ansvar för sitt liv, som inte skyller på andra och inte vill att någon högre makt (som staten) eller Gud styr över livet kallas ofta anarkister och skapar en rädsla hos de flesta då eget ansvar är en verklig utmaning. Gud gav oss den fria viljan heter det. I det är det upp till dig vad du gör av den. Du kan gå så långt att du dödar någon annan, eller du kan ta det åt andra hållet att du ger ditt liv för någon annan.

Men vad som är viktigt är ditt liv, vad du har med dig, vad du är idag och vad du skapar. I det har du ”Livets bok”, Akashakrönikan= din Tarotlek som ditt manus eller blueprint. Om du inte gillar något har du alltid möjligheten att skriva om det.

Jag har fått så mycket gratis av livserfarenhet, nja, det har kostat tid och pengar och erfarenhet, vidare billigt har det nog inte varit, även om det känns så med tanke på vad jag fått för investeringen.

Tack vare Tarot har jag utvecklats och allt har serverats till mig allt eftersom för att ge mig aha-upplevelser. De erfarenheter som jag nu vill förmedla till dig för att du ska komma billigare undan, men det är väl lite som med att ibland räcker det inte med att ta någon annans erfarenhet vi behöver uppleva själva. Erfarenhet det har jag gått om, jag kan med hjälp av Tarot se en helhet av det men jag kan också plocka ner händelserna i småbitar.

Men i det så vill jag också poängtera att jag kommer (om du lyssnar) att aldrig säga vad du ska göra. Utan jag kommer att berätta vad korten visar. Jag kommer aldrig att ta ett val åt dig, det får du göra själv, men jag kan berätta vad jag skulle ha gjort i en liknande situation, valet är ditt. Däremot så går det att dra tre kort för val ett och tre kort för val två och titta på vilket som blir bäst för dig.

Om vi ser på detta med tidigare liv, för det är väl där det börjar om vi tror att livet är linjärt och inte parallellt. I det kan jag börja med min teori om var Tarot härstammar ifrån. I min värld som inte är magisk utan mer pragmatisk tror jag ändå att allt har startat här på jorden i de gamla kulturerna av Atlantis och Lemurien. Två försvunna kontinenter som ingen kan bevisa har existerat även om forskare försökt.

Det sägs att de människor som levde på de kontinenterna var högt utvecklande. Vad finns det för utveckling i det, att vara komplett? Kanske därför som de gick under, men det sägs att de nonchalerade sin kunskap. Jag tänker som så att om vi har valt att vara på jorden finns det någon lärdom, något som vi ännu inte har upplevt och därför går vår själ ner i en fysisk kropp för att fulländas. Om de som levde på de kontinenterna var så kloka, visa, medvetna, vad var deras begränsning kvar? Högmod är mitt svar, men även brist på känsla. För det är inte lätt att vara ödmjuk när någon av oss tror att vi har sanningen.

Det är något som vi kan se i vårt samhälle idag, bland annat politiskt där någon tillhör ett parti och är helt övertygad om att om alla tillhörde det partiet och följde det då skulle allt vara harmoni. Skulle det verkligen vara det? För om vi var så utvecklade skulle vi verkligen vilja kräva att andra lever som oss? Och om de skulle göra det, skulle det vara slut då med livet, med vår utveckling? Högmod är nog det som går igen i alla liv, i alla lärdomar. Högmod är en av de sju dödssynderna. Var och en av de sju dödssynderna ser jag som lärdomar, utmaningar som vi i olika liv lär oss att hantera.

Kärlek, känsla, inlevelse, empati, omsorg är det område som jag ser som vår tids utmaning, att stanna upp i en trygghet av att älska sig själv, först då finns även kärleken till andra.

Jag tänker mig en värld där Atlantis och Lemurien var varandras motpoler, som Yin och Yang. Atlantis som Yang med agerande och utlevelsekänsla, den maskulina energin. Lemurien med inlevelse och bevarande. De individer som levde där var väl medvetna om att de hade kunskap, att de var en högre ras. Men när vet vi att allt är perfekt? Är det inte så att vi försöker hela tiden att toppa det som vi upplever?

Det sägs att Atlantis gick under för att de som levde där experimenterade med kristallkraft som blev så stark att hela kontinenten gick under. Jag kan ta den teorin, för att jag har sett tidigare liv, där folk har levt där, bland annat jag själv och de lärdomar som fanns i det. Visst låter det coolt? Eller fnyser du åt att jag tror att jag levt på Lemurien, att jag genom det skulle vara någon speciell?

Jag ser det lite tvärtom, att om jag har valt den lärdomen så var det för att jag var för korkad för att vara i min sanning. Att jag var tvungen att maxa det lite mer för att inse att jag precis som alla andra är en fri människa som enbart ska lära mig balans i livet. Det vore mer märkligt om jag inte hade levt där, med tanke på att jag nu sitter och skriver denna text. För jösses, jag har erfarenhet, både från tidigare liv och detta, tyvärr är jag så korkad, jag måste skriva ner det, berätta min story för att jag ska själv förstå.

Men det finns även aspekter ifrån Atlantis även om jag inte sett något tidigare liv där. Kristaller är en del av mitt liv, kanske inte att jag idag tycker att de är andligt magiska, vilket de förmodligen är. Jag ser varje kristall som ett batteri laddat med energi, precis som allt omkring oss har energi. Kanske bara lite mer samlad och för mig är energi i form av färger en stor del av mitt liv, en kristall är en färg samlad i en enda energiklump som vibrerar starkt.

Detta är något som jag inplanterat i Tarot, i min lek Crystal Wolf (Ylva betyder varginnan på latin) och i min lek Prisma Tarot där färger är en del som sedan tagits ut till leken Yiang. I mitt högmod i detta liv trodde jag att detta med kristaller var ett avslutat kapitel, jag sålde bort alla mina kristaller men har samlat på mig nya. Som med färger, efter ett tag var det pockande behovet tillbaka. Jag upplever det som att jag i detta liv sammanställer den kunskap som finns med min själ, den som jag måste bekräfta för mig själv.